Älggräs, Älgört

Älggräs

Älggräs, Älgört

Älggräs eller älgört har en underbar honungsliknande doft och en god smak som passar till te, andra drycker och desserter. Det är också en potent medicinalväxt och används både mot huvudvärk och matsmältningsproblem.

Gnuggar man bladen avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft.

Älggräs växer över nästan hela Europa, Ryssland och ända bort i Sibirien.

Den har använts mycket länge, sannolikt sedan stenåldern. Man känner till att bladen har använts för sin dofts skull redan på 300-talet f. Kr. i Grekland.

Kelterna räknade älgörten som en av sina heliga örter.

Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.

Av blommorna kan man koka saft på samma sätt som fläderblomssaft.

Olika namn

På latin kallas den Filipendula ulmaria L. och är en ört i släktet älggräs i familjen rosväxter. Filipendula kommer av filum (‘tråd’) och pendere (‘hänga’) och syftar på de trådar som håller ihop rotknölarna. Artnamnet ulmaria (‘almliknande’) kommer av att alm och älgört har blad som liknar varandra.

Älggräsets tidigare latinska namn, Spiraea ulmaria har gett namn åt läkemedlet aspirin.

Älg i älggräs har inget med djuret att göra utan kommer av ale, öl. Älggräs är en av de örter som användes tidigare istället för humle för att smaksätta öl. På svenska har den kallats aleskogsgräs, algräs, bigräs, brakebuske, byttgräs (den användes för att rengöra byttor), kallgräs, karsört, korosor, kärrört, luktört, läkblad, majgräs, mjödört, rönngräs, vanhävdsört (den spreds på åkrar som inte brukades), vinblom, älgört, ölgräs, ölört med flera namn. De många namnen antyder traditionella användningsområden och att bruket av örten har varit spritt.

På engelska kallas den meadowsweet, vilket samtidigt är en bra beskrivning av örten! I Norge och Danmark håller man med och kallar den engsøt respektive engsød. På finska kallas den mesiangervo och på ryska таволга (tavolga).

Den blommar från midsommar till juli med gräddvita blomklasar som på håll ser ut som bomull. Älggräset brukar bli en till en och en halv meter högt och växer ofta tillsammans i stora bestånd.

Doft för människor och bin

Älggräsets doft uppskattas av både människor och bin. Däremot verkar rådjur inte gilla doften så det kan vara en bra idé att ha älggräs på tomten både för att locka till sig fler pollinerande flygfän och för att undvika att rådjuren äter upp det man odlar.

Äng med älggräs

Medicinska egenskaper

Älggräs innehåller bland annat salicylsyra, som liknar acetylsalicylsyra. Det gör att den är smärtlindrande, antiinflammatorisk, svettdrivande, urindrivande och febernedsättande. Dessutom har älggräs en reglerande effekt på saltsyreproduktionen i magsäcken vilket gör att den är effektiv mot halsbränna och andra matsmältningsbesvär.

Älggräs innehåller också quercitin, ett färgämne som bland annat hjälper cellerna att ta upp zink. Quercitin anses också minska inflammation reducera risken för cancer och hjärtinfarkt samtidigt som det har en blodtrycksreglerande effekt.

En kopp te med älggräs

Te, tinktur eller dekokt

Man kan göra te på torkade blommor eller man kan göra tinktur. Tinkturen gör man genom att packa en burk med torkade blommor, hälla på brännvin och sedan låta det stå ett par veckor innan man silar bort blommorna. Har man starkare sprit, upp till 60-70% är det ännu bättre. Fördelen med tinktur är att hållbarheten blir mycket bättre. Torkade blad och blommor förlorar efter hand sin potens medan tinkturer håller i åratal utan att förlora i effekt.

Man kan även göra en dekokt på bladen för att behandla diarré. När man gör en dekokt får man ut bland annat garvämnen som inte löser sig så lätt annars.

Missa inte vårt nyhetsbrev.

Missa aldrig några viktiga nyheter eller kampanjer!