Framtidens jordbruk

Är EAT-Lancet 2.0 en vetenskaplig lösning eller ett riskabelt experiment?

Under de senaste åren har EAT-Lancet Commission blivit en central aktör i diskussionen om framtidens kost och hållbar livsmedelsproduktion. Deras ambition är storslagen: att skapa en global kostmodell som både främjar hälsa och håller sig inom planetens gränser.

Men bakom denna vision finns en växande kritik – inte minst från forskare, kliniker och agrara experter som menar att modellen vilar på förenklade antaganden och bristfällig systemförståelse.

I det här inlägget bryter vi ner några av de mest centrala invändningarna, ur ett biologiskt, ekologiskt och näringsfysiologiskt perspektiv.

Ett statiskt synsätt på ett dynamiskt system

EAT-Lancet behandlar livsmedelssystemet som ett optimeringsproblem:
Hur kan vi mata 10 miljarder människor med mindre mark och lägre utsläpp?

Problemet är att verkligheten inte fungerar så. Ekosystem är dynamiska, självreglerande system där:

• kolcykler
• kvävecykler
• mikrobiella nätverk
• djur–växt-interaktioner

alla samverkar i komplexa återkopplingsloopar.

Att isolera enskilda delar, som till exempel att minska köttproduktion, utan att förstå helheten riskerar att skapa nya problem längre fram i kedjan.

Jordens bortglömda ekologi

Jordbearbetning och koldioxidutsläpp

Ett centralt problem är beroendet av årliga grödor.

• Plöjning oxiderar organiskt material
• Varje bearbetning kan frigöra 300–500 kg kol per hektar
• Detta bidrar direkt till ökade koldioxidutsläpp

Samtidigt visar regenerativt jordbruk att ett permanent växttäcke med betesdjur och minimal jordbearbetning kan binda kol istället för att frigöra det.

Trots detta kritiseras ofta dessa system, samtidigt som EAT-Lancets strategi direkt ökar beroendet av just plöjningsintensivt jordbruk.

Monokulturer och naturliga ekosystem

Ett annat problem är fokus på ettåriga grödor som vete, majs och soja. Dessa grödor har:

• grunda rotsystem (<1 meter)
• sämre jordstruktur
• liten förmåga att binda vatten

Jämför detta med fleråriga gräsmarker:

• rötter ned till 2–4 meter
• skapar en stabil jordstruktur
• aktivt mikrobiellt liv

Resultatet? Monokulturer bryter ner den matjord som är grunden för all framtida livsmedelsproduktion.

Djurhållning är ekosystemets motor, inte ett problem

En av de mest kontroversiella punkterna är synen på idisslare. EAT-Lancet behandlar djur som ineffektiva energiförbrukare. Men då missar man den avgörande biologiska funktion som djuren har:

Idisslare omvandlar oätbar biomassa till näring för människor, smådjur och mikroorganismer.

Människor kan inte bryta ner cellulosa, det kan däremot kor och andra idisslare göra tack vare mikrobiell fermentation. Det resultyerar i högvärdigt protein, tillghängligt järn, B12, fett och andra näringsämnen som blir lättillgängliga för oss.

Dessutom bygger gödsel från idisslarna upp jordens mikrobiom. Deras klövar syresätter marken och med hjälp av betesrotation stärks biodiversitet.

Utan djur i systemet riskerar man att bryta hela näringskedjan.

Näringslära: kalorier är inte detsamma som näring

En central svaghet i modellen är att den ofta behandlar alla kalorier som likvärdiga. Men ur ett biokemiskt perspektiv är 100 kcal från glukos inte detsamma som 100 kcal från fett och inte heller detsamma som 100 kcal från proteinkällor.

Proteinkvalitet är avgörande

Animaliskt protein: har närmare 100 % biotillgänglighet medan baljväxter har onkring 60–70 %. För att stimulera muskelproteinsyntes med vegetabiliska proteinkällor krävs:

• större mängd växtprotein
• intag av större total energimängd
• högre resursinsats

Detta skapar ett resursparadox där växtbaserat inte nödvändigtvis är mer effektivt när man räknar verklig näringstillgänglighet.

Mättnad, metabolism och fetma

Ett annat förbisett område är den viktiga hormonella regleringen. Om man äter en kost med lite fett och mycket kolhydrater ger det:

• svagare leptinsignalering
• minskad mättnad
• risk för överätning

När essentiella fettsyror och aminosyror saknas kompenserar kroppen det genom ett ökat energiintag. Det kan bidra till:

• metabol nedreglering
• viktuppgång
• insulinresistens

Ekologiska motsägelser

Att “öka” fiskbestånd behandlas som jordbruk, men havet fungerar inte så. Ökad fiskproduktion innebär:

• mer industriellt fiske
• ökad bifångst
• större bränsleförbrukning
• mer plastföroreningar

Det visar på en bristande förståelse för marina ekosystem.

Färre kor och mer mjölk?

Ett annat exempel på en intern motsägelse är att man vill minska antalet kor med omkring 47 % och samtidigt öka mjölkproduktionen med 20 %.

Detta kräver:

• intensiv uppfödning
• spannmålsbaserat foder
• hormonell manipulering

Alltså exakt det system man säger sig vilja undvika.

Metan – en förenklad klimatbild

EAT-Lancet fokuserar starkt på metan från kor, men förbiser att metan från idisslare är biogent (kort kolcykel). Andra naturliga källor för metan är omfattande, till exempel:

• våtmarker (största källan globalt)
• termiter
• havsbottnar
• permafrost

Att isolera boskap som huvudproblem ger därför en skev bild.

Markanvändning är en avgörande faktor

Cirka 40 % av världens jordbruksmark är betesmark som inte lämpar sig för odling och istället kan producera näring via betande djur.

Tar man bort djuren riskerar man att marken istället blir improduktiv.

Växtoljor och metabol hälsa

EAT-Lancet förespråkar hög konsumtion av fleromättade vegetabiliska fetter (PUFA), till exempel:

• sojaolja
• solrosolja
• rapsolja

Problemet med dessa är att de är:

• oxidationskänsliga
• kan bli proinflammatoriska
• beroende av industriella processer

Socioekonomiska konsekvenser

För många samhällen är djurhållning:

• ekonomisk grund
• kulturell identitet
• överlevnadsstrategi

Att halvera djurproduktion riskerar att:

• slå ut småskaliga jordbruk
• öka beroendet av globala system
• minska resiliens vid kriser

Slutsats: en modell som saknar helhetsperspektiv

EAT-Lancet 2.0 presenterar en till synes elegant lösning på ett komplext problem. Men vid närmare granskning framträder ett annat mönster:

• förenklade ekologiska antaganden
• brist på systemtänkande
• underskattning av biologisk komplexitet
• övertro på industriella lösningar

Den centrala frågan är därför inte om vi behöver förändra vårt livsmedelssystem – utan hur.

Och svaret ligger sannolikt inte i att eliminera djur eller maximera monokulturer, utan i att:

• arbeta med naturens processer
• återuppbygga och stärka jordens hälsa
• integrera djur i ekosystemen
• prioritera näringstäthet framför kalorimängd
• stödja små producenter och mångfald istället för att bara fokusera på storskalighet

Vad tycker du? Är EAT-Lancet ett steg mot hållbarhet, eller ett riskabelt experiment?

Bo Engborg
Rektor för Nordiskt Näringscenter

Källor

Det här är en översättning och bearbetning av följande artikel:
https://cluelessdoctors.com/2025/10/11/understanding-the-eat-lancet-2-0/

https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(25)01201-2/abstract

Lär dig mer!

Vill du lära dig mer om kost och kosttraditioner, vår biologi och maten genom historien rekommenderas kursen Människans Kost

Läs också: